En onsdag med Runeberg

Jag som inte trodde det skulle bli nån Runebergstårta i år.
Sonen som förstår att handla hem mat här i huset hade slagit till igen och kom hem med utsökt saftiga tårtor som vi just har avnjutit till kaffet.
Man behöver ju inte berätta allt men jag åt en Runeberg i går också. När jag hälsade på i ett trevligt hus med fina människor, där skrattet är nära och en härligt busig valp har flyttat in sen jag hälsade på sist.
Så saldot blev 2 tårtor i år. Jag tror inte det blir fler nu, utan i stället går jag på gym i morgon. Måste ju få nån slags balans i det hela.
Vi har en kärlekskrank i huset. Zeb skulle så vilja besöka nån trevlig tjej eller att någon tjej kom på besök. Han har så gott som matvägrat i flera dagar och går mest omkring och gnäller. Våra promenader är rena rama cirkusen när han sätter i väg med kopplet sträckt och med mej hängandes där efter. Sen är det en evighet av snusande och benlyftande. Hur stor blåsa kan man ha egentligen?
I kväll när han insåg att nu är vi snart hemma igen la han sej helt enkelt ner i snödrivan och vägrade röra sej. Där emellan ylar han som en varg. Ja inte är det lätt inte.
Men eftersom hans epilepsi är genetisk måste vi försöka hålla honom borta från tikar, vill ju inte föra den hemska sjukdomen vidare till små söta valpar. Sorligt att det kommer att ta slut just vid våran Zeb. Skulle ha varit fantastiskt att få se Zebs valpar, de hade garanterat varit bedårande.