Stunder då man kan få fel i huvudet

Dagen började bra.
Glad trots att det var måndag, jag skulle ju få göra min favoritsysselsättning på jobbet. Löda.
Dagen rullade på och allt gick bra förutom att jag har ryggproblem som har satt sej i sidan och blev lite tungt mot slutet. Ringde min fysioterapeut och jag fick en tid till nästa vecka så det ordnar sej säkert.
Gubben skulle jobba längre så jag passade på att vika in till Vackra Du för att fylla på mitt te förråd. Potatisen var slut så det blev också en sväng till bybutiken och med hem följde en trädgårdstidning.
Det var när jag kom hem som problemen hopade sej.
Det varma vädret och regnet har gjort att det i helgen varit mindre översvämningar just där Zebs löplina går. Nu var det som två mindre insjöar och hunden hade riktigt bra kunnat lägga sej och drunkna om han känt för det. (i hans tillstånd hade jag troligtvis övervägt det).
Nu skulle här pumpas bort vatten och jag slarvade fram pumpen med flera meter grov trilskande slang och det mesta jävlades, som det ju ska göra när man är trött hungrig och småsned i ryggen.
Efter mycket hotande med pumpen om att jag skulle slå ihjäl den om den inte började samarbeta så fick jag tömd den första insjön. Så skulle det flyttas till nästa sjö och efter det var det liksom stopp. Inget vatten fick jag att pumpas och jag slet i mitt anletes svett och bannade den dag vi skrev på huskontraktet. I mitt nästa liv ska jag vara klokare och bo på hyra och betala för att andra fixar eventuella problem. Zeb då? ja han satt och ylade som en varg förstås. Hur länge kan han veta av löpande tikar liksom. Till sist sket jag i allt och gick in och värmde en tekopp åt mej. Hade lugnat mej lite tills första sonen dök upp och han fick titta på pumpskrället. Tydligen hade jag fått en säkring att gå men han fixade det och tömde den sista sjön.
Så jag fortsatte inomhus med kvällsmaten och satte igång diskmaskinen som lät så förskräckligt till att börja med att jag med bävan väntade att den skulle haverera. Så den håller garanterat inte länge till. I samma veva spydde Zeb på köksmattan, som för att förtydliga att matte, nu går det inte bra alltså. Nej det gick verkligen inte bra och jag kände att så här måste det vara när man håller på att få fel i huvudet.
Det har lugnat sej nu och jag har trädgårdstidningen att vila ögonen i. Nån tekopp på det så är jag tillbaka på normal nivå.