Slokar

Det var en spännande hockeymatch vi hade framför oss.
Satt på ett möte i arbetet och smygtittade på klockan som stadigt tickande närmade sej två. Kvart i hävde jag ur mej att taxin hem går precis klockan två och då måste jag vara med. Det är ju nedsläpp! Jag fick lov att åka och de andra fick fortsätta utan mej efter kaffepausen.
Sprang som en galning genom hallen och hoppade bara i vinterskorna med snörena hängandes, fortfarande med min skitiga arbetshalare på och de "egna" kläderna slängda över armen. Inte ens jackan hann jag få på mej. Ungefär som när Askungen hade bråttom från slottet ni vet.
Men det gick inte så bra.
Nu spelas det om bronset i stället och jag försöker samla ihop mej igen.
Det gick liksom luften ur hela familjen och alla gick och la sej en stund. Veckan har varit tuff med mycket vak på både folk och fä och det tog ut sin rätt. Så nu är vi bara och tar kvällen som den kommer. Försöker vila och samla krafter och hoppas få möta lördag utvilade och pigga.