Det går undan

Visst, det går rätt snabbt undan nu.
Trodde den här veckan skulle bli evighetslång när de flesta redan gått på semester och vi endast är ett fåtal kvar. Men det har inte varit några problem med att få klockan att gå. Däremot börjar det nog kännas av slitet nu, särskilt när man börjar tillåta sej att slappna av och känna efter.

Och ni får helt enkelt ursäkta men jag är rätt tom i skallen dessa dagar.
Allt flyttande och polerande om kvällarna har tagit på krafterna och här står ännu framme en massa dammiga glas, lådor, cd skivor och en stackars utdöende blomma står här bredvid mej på golvet.
Så jag borde sätta fart och försöka stapla in i skåpen jag fick till förfogande nu när sonen i sin tur tömde.

Det får helt enkelt ta den tid det tar, huvudsaken är att jag vet att det blir bra till sist.