Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

onsdag 1 juli 2015

Flytta ut


Tänka sej, det verkar bli en sommar i år också.
Nu har luktärterna fått flytta ut. Sådde dem rätt sent men att ha ett växthus är fantastiskt för frodigheten. När jag öppnade dörren idag slog vinrankan mej nästan i ansiktet. Måste stödja den bättre för den ändrar från dag till dag. Tomaterna ändrar färg, pyttesmå början till gurkor syns, chili kommer på en planta vi redan dömt ut och paprikan börjar snart blomma. Så det händer en hel del.


Så kärrade jag också ut Zucchinin. Den tar sej väldigt bra ut i träskottkärran som annars är rätt stor att fylla med sommarblommor. Här satte jag endast några frön och nu väller det över kanterna.

Flyttat ut har också storebror gjort i dag. Vi kom hem till ett så gott som tomt sovrum och en hel massa möbler hade försvunnit. Det enda som finns kvar nu är tomrum och dammråttor.
Men han har en riktigt bra lägenhet fått åt sej och jag kan inte tro annat än att han kommer trivas. Det roliga med den här lägenheten är att jag själv vid 10 års ålder bodde i exakt samma lägenhet och vi hade fantastiska hyresgrannar i hela huset. Min syster och jag fick alltid hjälp av den snälla farbrorn med våra cyklar och så fick jag tillsammans med honom odla morötter och vallmor i hans trädgårdsland. Diakonissan som bodde i samma trappa som oss var vänlig nog att berätta om sitt yrke och sin dräkt för mej så att jag kunde ha föredrag om det i skolan. En ungkarl lånade ut sina rullskor åt mej att snurra omkring med på asfalten utanför och eftersom han var fotograf så skulle det tagas proffsiga bilder av systrarna. Iklädda röda plisserade kjolar, vita skjortor och rosa hemstickade västar begav vi oss av för fotografering. Problemet var att jag hade feber den där dagen och ser inte klok ut på de flesta bilder. Där fanns mannen som alltid köpte godis åt oss från butiken och före vi fick lite karameller ville han veta om vi var i fyllan nåt i dag? Hans stora helkroppspyjamas som hände i torkrummet i källaren glömmer man inte heller så lätt. Där bodde en Jaro spelare som mest hoppade på kryckor och hans fru tog mej med på gitarrlektioner. Där fanns det småsura tanten som inte hade mycket till övers för barn men ville släta över med jordgubbar. Ja lite sånt. Det var en verkligt bra tid i mitt liv, därför kommer jag ihåg en massa saker som hände där. Och där börjar nu min lille pojk sitt vuxna liv på egna ben. Livet är bra förunderligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar