Fotspår

Spännande tider har det varit här.
I förrgår pillrade jag onödigt intensivt på datorn och var tonårstrotsig och installerade saker jag kanske inte borde ha gjort. Men som Stina i Saltkråkan sa "Nu är det gjort" när hon kissade på sej så var det gjort och hänt och punkt. Vilket i sin tur resulterade i att jag inte fick överfört bilder från kameran till datorn och fick snällt vända mej till min bättre hälft och be om hjälp.
"jaja va sko dö tiid å knapär fö?"
Så jag försökte smörja på ordentligt och som alla vet så går vägen till mannens hjärta via magen så före vi helghandlade blev det O´Learys som fick hjälpa mej på traven. Det lyckades.
Så nu fick jag in gårdagens bilder som jag gycklade med så länge solen var uppe och hittade denna bild. Det är mina och Zebs fotspår i snön och inte var det konstigt att min mormor kände igen mina fotspår från mornarna när jag for till skolan och hon senare samma väg till butiken. Voj jösses ändå!
Men när man tänker efter, hur fint var det inte att ha en mormor som gick och tittade efter sitt barnbarns fotspår i snön. Tror bestämt att hon följer mina fotspår än idag from up above.