Om mig

Jag lever det ljuva livet i Esse tillsammans med min man och vår hund. Två pojkar som är utflugna. Har studerat 2,5 år vid Nordiska konstskolan i Kokkola. Älskar allt som gör livet värt att leva och försöker få en guldkant på varje dag. Följ med om du har lust.

fredag 16 juni 2017

De sista bilderna


Okej, vi fortsätter där vi slutade i går.
När vi kom tillbaka från turen till Örnnästet fortsatte gubben tillbaka med buss igen. Han ville upp med linbana vid Untersberg. Pojkarna hade nog av bussfärder och jag själv hade ingen större lust att riskera livhanken mera den dagen.
Så vi tog banan upp till Festung Hohensalzburg, en gammal fästning varifrån man har utsikt över hela staden.


På andra sidan fästningen ser man ut över alperna.


Vi satte oss på en servering i skuggan en bra stund och studerade den magnifika utsikten.


Stadens skyltfönster var roliga att betrakta. För en utstyrsel som denna gick hastigt tusenlappen åt.


Vackert utsmyckade dörrar som såg väldigt inbjudande ut.


Vår sista kväll där åt vi den klassiska wienerschnitzeln på restaurang Sternbrau. Gott!


Efteråt måste vi gå ner den enorma portionen och tog ännu en sväng på gatorna i gamla stan. Det här är Mozarts födelsehus från baksidan. Framsidan fotade jag förra gången vi var där.


Vid självaste Mozart statyn stod en speleman och spelade... Cohens Hallelujah. Tidigare på dagen hade vi stannat till där en kvinna från Vitryssland satt och spelade på hennes nationalinstrument Tsymbaly (på engelska). Hon spelade... Cohens Hallelujah. Vad händer?
Hon spelade så otroligt vackert att jag köpte hennes skiva och den är ljuv musik för öronen.


Så tog vi den lilla bron Mozartsteg över floden och traskade iväg till vårt hotell. Dagen efter skulle vi flyga hem. Men vi hade förmiddagen på oss och jag tyckte vi kunde avrunda med glass på Cafe´ Mozart. Är man i hans födelsestad så är man.


Till sist en bild av det bästa resesällskap man kan tänka sej. Så roligt vi hade de här dagarna och så varm i hjärtat jag blir när jag ser de här karlarna. Utan dem vore jag ingenting.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar