Jag har hållit på en tid med boken Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr som jag sprang över när vi tog oss friheten att ha längre matpaus i skolan jag och min vän.
Först stod jag bara och höll i den och försökte påminna mej om att jag gett ett löfte om att inte köpa böcker när det nu en gång finns bibliotek. Så jag la den tillbaka men hämtade den igen strax före vi gick ut från bokhandeln. Det ångrar jag inte.
Det var något märkligt med denna bok på nästan 600 sidor. Den fängslade mej varje kväll och många gånger väntade jag bara på att få gå och lägga mej och läsa några av de ovanligt korta kapitlen. Mycket vacker och välskriven. Till hösten ges en ny bok av författaren ut, översatt till svenska och den väntar jag redan på. Den här boken lämnade ett tomrum efter sej och nu hamnar jag att återuppta Moberg böckerna. Lämnade dem när de kommit till Amerika och var på väg i nån flodbåt till slutmålet.
Fick meddelande i dag att mina glasögon är klara att hämtas.
Äntligen får jag ha progressiva också i arbetet och kan se vad jag egentligen håller på med. Solbrillorna är stora och ljuvliga och nu väntar vi bara på ordentligt med vårsol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar