Vojvoj så fint det sitter med fredag.
Jag hade en eftermiddag som heter duga och hade så sett fram emot allt jag skulle ta mej för när jag äntligen kom hem. Solen visade sej och jag tog genast ut Zeb till skogen.
Men det blev liksom stopp efter det. Sa åt gubben att jag riktigt känner hur ändalykten dras mot jorden och fötterna är tung som bly. Jordens dragningskraft gjorde sej ordentligt påmind.
Det enda jag gjort är att elda i spisen och bläddrat i Ernst boken.
Så fick jag smetat lite ny färg i håret och nu sitter vi, gubben och jag på varsin sida av köksbordet och hör på En gåva i toner. Jag har just sjungit med i Treklangens Tanja och tog mej över trettio, kanske närmare fyrtio år tillbaks i tiden, till farmor och farfars sovrum där jag satt och lyssnade på kassetten där sången Tanja fanns. Den var så sorglig den sången att jag blev alldeles tårögd. Men jag såg framför mej hur Tanja dansade fram i sin blåa kjol och sina vita knästrumpor när hon kommit till himlen. Med sej hade hon sin brunögda hundvalp. Så att sånt denna fredag.
Nya tag i morgon helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar