Att dra fram symaskinen redan på måndag kan vara en fara för hela veckan.
Men har man en billig plastig Singer Simple går det som smort. Den har ett väldans tålamod med mej och har den mot förmodan en hjärna så har den förstått att med denna kvinna går vi varsamt fram när det gäller symaskineri. Ja det har gått så lugnt och stilla till vid dessa sessioner sen jag köpte min lilla vit och rosa maskin och än i denna dag är jag lite småkär varje gång jag tar fram den.
Sen blir det ju verkligen inga mästerverk men helt funktionsdugligt hittills och i kväll har jag suttit och sytt ett par timmar på nåt småhemligt som jag kom på under dagen. Absolut inga mästerverk i kväll heller men jag tror det blir uppskattat. Fortsättning följer...
Och har man en Zeb är man aldrig ensam.
Han låg under bordet och väntade medan jag tråcklade och hade mej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar