Sakta men säkert

Det har verkligen varit en dag med lite av varje.
Fick för en tid sedan ett inbjudningskort till en vernissage som skulle hållas i dag och den hade jag sett fram emot för jag tror att det är en fin utställning med för mej kända konstnärer. Men i morse skickade jag åt den ena utställaren att tyvärr kom livet och döden emellan så jag måste se utställningen en annan gång.
Livet just för att vi är mitt uppe i renoveringen av vardagsrummet och så blev det dessutom lite lägenhetstittande. Döden för att jag var på en jordfästning av en gammal tant som bott granne med min mommo och moffa och där sprang jag stup i ett som barn.
Så dagen har bestått av mycket kan man säga och jag kände att mera går det inte att tränga in på en lördag.
På eftermiddagen kom vi igång med tapeterna och började med den gråa, jag hade varit mer intresserad av fondväggen men det blir väl i morgon då. Den gör sej inte rättvisa på bilden då den i verkligheten har struktur och lite vävd mönster. I fullt dagsljus så den riktigt mjuk och härlig ut.
Vi lämnade tre våder i kväll av den gråa. Hade kanske i tanke att få det färdigt men vi konstaterade att det finaste hade försvunnit och vi skulle godkänt att det såg ut lite hursomhelst om vi fortsatt.
Det känns i både kropp och knopp att vi varit igång. Jag har genomlidit timmar med countrymusik och haft förstånd att knipa käft. Annars kanske vi slutat tidigare. Man får tänka lite smart och lida emellanåt. Det är ju min ide´ med renoveringen och jag har en väldigt duktig gubbe så han må få hållas med sin musik. Så sakta men säkert håller ett nyrenoverat vardagsrum att ta form. Tanken är att möblerna också ska få nya platser och så. Men vi tar det hela med ro. Ja eller gubben då. I mej är det mera iver.