Sommarens sista pion

Gick förbi sommarens sista pion i morse och knep av den och satte i vas.

Började dagen med att besöka biblioteket. Tänkte bli katastrof i helgen när jag blev utan att läsa och sånt måste åtgärdas. Farmor var också utan att läsa när jag besökte henne i lördags så jag sa till vid biblioteket i dag och det lovades föras en hop med ljudböcker till henne också. Det är en väldigt bra service.
Fyra böcker blev det för egen del och jag startade genast med Fredrik Backmans "Och varje morgon blir vägen hem längre och längre" En alldeles underbar liten bok som jag genast läste över och hoppas hinna läsa den en gång till före inlämning. Den handlar om minnessjukdomar och om Noah och hans farfar. Kommer ni över den så läs, mej berörde den.
Nu har jag kastat mej över Sofie Sarenbrants "Bakom din rygg" Deckare går alltid hem.

Gubbens morfar besökte vi senare i dag efter att vi rensat takrännorna. Eller ja, gubben rensade och mej hade han till extra tyngd nere på stegen.
Så körde jag ett mindre blodbad när jag skulle putsa glas och sätta Zeb akvarellen i ram. Ni vet de där små metallpiggarna som man viker ner till sist. En sån drog jag rakt in i handen när jag frenetiskt gnuggade glaset och det var som att vrida på kranen. Allt vad jag sparade in på i torsdags när jag överlade med mej själv om jag skulle ge blod eller ej och kom fram till att jag kände mej klen och troligtvis behövde allt jag hade själv. Allt det la jag nu i hushållspapper och i flera plåster. Så går det när man är kniido!
Klockan är nu strax halv tio och jag sitter ännu ute. Var på en promenad med mej själv och gick het när jag kom hem. Precis som hunden kan jag inte genast gå in utan måste kyla av mej först. Ännu är det riktigt skönt på terrassen bara man har tröja. Tänk vilken fin måndag det blev trots att det var så grått kallt och dystert i morse.