Merabs skönheter. Detta härliga gäng som jag har förmånen att vara en del utav.
Det var vi som hade en träff i går. Redan vid bilparkeringen så ljöd skrattsalvorna och de fortsatte dagen ut.
Vi var på kyrkkaffe till Edsevö och spretade vackert med lillfingret som riktiga damer och herrar. Påtåren tog vi sörplandes på kaffefatet. Fast egentligen började vi med välkomstdrink och ett festligt välkomsttal.
Sen vi doppat av mer än sju sorters dopp och kaffet ännu skvalpade i magen tog vi en rundvandring i den fagra trädgården där allehanda saker fanns att upptäcka. Där bodde småfolk, dinosaurier och en båt hade gått på grund och kapsejsat.
Det pratades mommopeedar och landsvägapeedar, hur man tar livet av maskrosor med borrmaskin, om humleporten nu alls var invigd, vad man kan skriva och inte skriva i en kontaktannons om man nu alls ska få nån på kroken och om vår kommande utställning i Rådhusgalleriet i oktober. Ska Zetorn lämna på gatan eller kör vi ända in?
Ja lite sånt.
Sen var det matdags med allehanda saltiga mumsbitar, köttbullar som försvann, ygram? leken, otroliga historier där folk hört fel och folk gått fel och folk "hittat" till fel hotellrum, och som vanligt är det enkelt att skratta åt andras dråpslag.
Vi sjöng sånger, bland annat vår kampsång Ko över Sarek och så hade nån missuppfattat det hela och trott att jag skulle sjunga solo i sången Ett sista glas, men därav blev icke. Jag är ju i grunden otroligt blyg så jag sjöng den här hemma i min ensamhet efteråt och skickade videon åt dem sen. Alla sätt är bra utom de dåliga.
Och jag kom hem med Purmotidningen, solrosplanta, halssmycke från Kuba och merabsbrosch och det var som en smärre födelsedag.
I dag har kontakten fortsatt med smågalna bilder från vår sammankomst och glädjen över söndagen kommer att hålla i sej länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar