En julhälsning

Jag skrev visst om att vi hade julfotografering häromdagen.
Den här bilden blev en favorit, där Zeb ser så lugn och världsvan ut. Som om han bar luva varje dag. I själva verket trillade den av hela tiden och mycket godis gick åt för att hålla koncentrationen.
Men i alla fall vill jag med den här bilden önska er alla läsare en god och fridfull jul. Så tacksam att ni tittar in här på min blogg som har blivit lite av mitt skötebarn.
Det kommer nog inlägg hela julen för nästan av princip skriver jag varje dag vare sej jag har nåt att skriva om eller inte. Nå vissa dagar hinner jag helt enkelt inte och nån dag kan jag vara ur form för att skriva. Men annars så.
I går köpte jag en leksak åt Zeb. Eftersom han inte har koll på när julafton infinner sej tänkte jag att han kunde  få ha sin redan i går. Det var en stor boll med tjocka flätade rep med knutar i som vi hade dragkamp med. Zeb var som en liten ivrig pojke som drog och morrade och svansen gick av och an. Han var överlycklig av sin nya leksak. När vi lekt ett tag lät jag honom hålla på för sej själv och jag plockade matvaror ur två väskor så länge. Jag hörde att han höll på med den, ibland små dunsar och ibland bara tyst. När jag gick för att se efter satt han och såg på sin nya leksak som om han inte fattat vad som hänt. Bollen var totalt söndertuggad och det låg repstumpar över hela golvet. Vissa rep var helt av. Det blev att slänga allt utom ett "handtag" som ännu klarat livhanken och plocka hundratals trådar som låg överallt. Ca 15 minuter, så lång blev Zebs julafton. Men 15 roliga minutrar.

Jamen vi tar väl en till bild av vår bebis.