Känslosamma dagar

Det blev ett litet avbrott.
Inte alltid man har lust att skriva, särskilt inte när mycket snurrar i ens huvud.
I torsdags på kvällen var det skolans julfest och jag var inte säker om det var nån mer än jag som anmält mej från vuxenstudierna. Vi hade tillsammans med heltidsstuderande unga och lärare. Vi blev två stycken från min grupp och båda var vi glada att vi hade sällskap. Vet inte om folk verkligen stressar så för julen att de inte hinner komma och sitta ett par timmar i en julpyntad sal med långbord och godaste julmaten. I fjol var jag också anmäld men hamnade rätt akut med Zeb till veterinären den kvällen och vi trodde vi bara skulle få ha honom en tid efter det. Ett år senare lever han och mår närmast som en prins och oron är inte närvarande just nu.
Hon som jag var tillsammans med på festen kommer i dagarna att flytta söderut med sin sambo och avslutar således sina studier, Riktigt lessamt att skiljas den kvällen.
Fredag morgon var det avsked i radion med mycket tårar som jag följde med i tre timmar, en arbetskamrat for på julledigt och hela jag var på nåt vis i uppror av alla uppbrott och hade dessutom konstant en person i mina tankar. Så när allt detta skett och det spelas en cover på Leonards Hallelujah drar jag ner mörkervisiret på mina skyddsglasögon och låter tårarna rinna.
Klockan åtta på kvällen fick jag vansinnigt dryyft efter mamma, så jag åkte hem för att få krama henne.
Japp så nu vet ni det, en bölrapport deluxe eller vad man ska kalla det.  Livet kan det också kallas med ett annat ord.
Men i dag känns det som om jag är tillbaka på banan och det ska handlas hem mat och de förhoppningsvis sista julklapparna. Borde verkligen börja ta tag i nån sorts form av julförberedelser här hemma också. Men det tar inte som förr om åren i år. Månne det är för att inga ungar längre är hemma.
Hur som helst ska jag nu ta tag i den här dagen, lördag och en vecka kvar till julafton.