Det närmaste jag kommit lucia i dag är via radion i morse när jag hörde på Finlands lucia med tärnor. De sjöng så vackert och stämningsfullt att man glömmer att man står och slår hål som skallrar i hela maskineriet. Sjöng med i min aldrig glömda altstämma sen körtiden, och hoppades att så lite arbetare som möjligt märkte det.
I går var jag med om en trevlig återkommande tradition så här inför julen. Mamma syster och jag tog med mammas moster från landet till mostern i stan. Träffades över en kopp kaffe och fick många skratt serverade. De är nog rara de gamla mostrarna.
Hade tänkt vara lite duktig när jag kom hem i dag men se det var som bortblåst när jag kom så långt.
Bytte i alla fall till en juligare köksduk och tänkte att redan det kanske räcker. Dessutom spelas julmusik ur min stereo så jag klagar inte. Do they know it´t christmas som alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta, liksom Bob Geldof och hans kamp för de svältande. Det strålar en stjärna, O helga natt, Hej tomtegubbar...jamen visst får man lite stämning en luciakväll som denna.
Just här och nu spelar det mindre roll att hundhår finns i alla hörn av kåken. Hunden själv ligger vid mina fötter och suckar belåtet. Ska just fråga honom om han kunde tänka sej en utfärd med sparken i den mörka kvällen. Ännu har han aldrig tvekat när det kommer till den frågan.
Sankta lucia på er alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar