Så kom stunden när brännugnsluckan skulle öppnas. I mitt inre såg jag hur allt låg i skärvor, glasyren hade kladdat och inget blivit bra.
Så plockade Solvej fram skål efter skål och jag bara gapade. Ingen av oss trodde att det skulle lyckas så bra som det gjorde. Allt såg riktigt bra ut och jag fick inte flinet från fejset utan körde med det på hela riksåttan. Fartkamerorna hade fått en fin bild om det behövts.
Hemma radade jag upp allt på bordet, vände och vred på allt. Det känns härligt att ha gjort allt detta.
Så rustikt på nåt vis.
Bladet som pryder botten på ett fat.
Det blåa som jag trodde skulle bli alldeles för mörkt på rödleran.
Den underbara lystern i färgen aventurin.
Formen på denna <3
Hur fint det glimmar när ljuset brinner.
Blodad tand är bara förnamnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar