I dag har det varit utfärd. Själv har jag mest agerat som motsträvigt sällskap, hemmakär som jag är.
Vi körde via Kalajoki till Ylivieska och Kärkkäinen. Nå som kvinna hittar man ju alltid något som trillar ner i köpekorgen. En kortärmad med dagsländor kändes inte helt fel och en dahliaknöl som aldrig skulle hänt förut men som Merabs skönheters grupptryck fått mej till.
På tal om Merabs som trodde jag att jag såg i synen när jag betalade och ett par kassor ifrån mej står en medlem ur detta förnämliga gäng. Hur liten är världen egentligen.
Man blir ju väldigt slö efter en runda som den vi gjort i dag och jag tänkte aldrig komma mej för nånting efteråt. Till sist tog jag mej i kragen och försökte ta hem lite tändved. Sparkföret var väl si så där på sina ställen och det blev att både bära och släpa.
Synen ändå av solnedgången fick mej att glömma den usla vägen och all hästskit hunden hann äta före jag jagade honom bort från högarna.
Sparken kastade in handduken före mej i alla fall och nu tar den semester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar