Ingen matblogg men...

Vilken härlig dag det blev.
Hade förberett mej på att det skulle blåsa skiten ur oss alla i dag. Ursäkta språket.
Och visst, tidigt i morse när Zeb och jag drog till skogs blåste det rejält och jag fick dra jackhuvan över mössan. Men sen alltså, värsta vårvädret. I köksfönstret gladde sej växterna.

In i värmen igen och jag värmde mej en kopp te. Njöt av den samtidigt som jag bläddrade i tidningar.
Torkade upp lera som jag blött i hink i flera veckor. Och drejade ett par skålar. Torkning har pågått hela dagen och jag har drejat lite vartefter. Vill få bort den leran nu eftersom den nog allt är mera svårdrejad som andra omgång.

Det är ju ingen matblogg men just nu älskar jag att använda mina skålar i matlagningen. En havregrynsgröt på havremjölk med sylt och skivad banan i egen tillverkad skål är lyxvara en fredag till lunch.
På eftermiddagen fick jag hålla ett litet flickebarn i min famn. 2 veckor och sex dagar gammal och hjärtat smälte i kanterna. Hur små är de liven!

Och om det nu aldrig var tropisk värme på terrassen så var det absolut näst intill. Så jag kånkkade fram lite utemöbler, dukade fint med kaffe och bulla i väntan på att gubben skulle ta helg. I brist av pelargon fick persiljan agera. Här satt vi med näsorna i vädret en lång stund och det var en alldeles underbar terrasshängpremiär.

Med värme och uteservering i färskt minne gick vi in och förberedde vår italienska afton.
Pizzadeg på jäsning och italienskt vin i glasen.

Var och en fick sätta sin fyllning...

...och naturligtvis valde jag den gröna linjen som jag ofta gör när det kommer till pizzor.
Den blev så god att jag är mäkta förvånad själv. Nu fasar jag för att italienarna ska göra mej besvikna, men då måste jag helt enkelt dra kockmössan på och lära dem ett och annat.