Här är en som längtade ut i dag efter att vi mojjat oss i soffan.
Vädret var strålande och växthuset stod och såg inbjudande ut. Som jag längtar tills jag får möblera det igen med krukor och vilstolar.
Öh...hoppsan!
Alldeles underbart. Vinden var mjuk i dag trots att den kom med fart. Som sammet som strök mot min kind. En varm och behaglig känsla. Jag har nu många vilodagar framför mej och hoppas innerligt att det som stramar åt ska släppa taget. Att jag ska få komma igen med ny kraft och arbetsglädje.
Zeb är ett bra exempel. Trots sina sjukdomar och knöcklighet lever han fullt ut och tar vara på det goda i livet. Bekymrar sej inte för morgondagen alls.
Det vill jag också lära mej.
But first, let me take a selfie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar