Tyvärr har jag inte känt mej så inspirerad över bloggskrivandet den sista tiden. I går kväll satt jag med datorn i knät men kom mej inte för någonting så jag vek ihop den till sist.
Tycker det blir det samma hela tiden när man inte har ett fancy och spännande liv. Som metallarbetare händer det inte så mycket, eller det händer väldigt mycket, nästan för mycket, men inte sånt jag kan skriva om här.
Så är det ju det här med leran som jag fått på hjärnan, jag förstår om ni tröttnar. Det är som med Instagram när konton blir samma samma. Där vill jag gå in och inspireras men när det visas samma dag ut och dag in lessnar jag också på det.
Men om ni orkar läsa så ska väl jag försöka skriva trots att det är samma sak om igen.
Så i kväll satte jag handtag på såssnipan (säger vi annars det i Finland? Jag är så inspirerad av Elsa Billgren att jag inte kommer på ett annat ord) Såskanna kanske? Nåja, men den är i nuläget så kladdig att jag måste låta den torka och putsa och sen kanske visa den. När jag ändå var igång men inte orkade dreja så kavlade jag till små rundlar, tryckte mönster med stämpel och gjorde hål för läderrem. Tänkte dem som halssmycken om de nu blir till något sen.
Ungdomarna var här i går. Mat, kaffe, skidåkning och fotboll bestod dagen av. Ungefär som söndagar ser ut hos oss. Härligt med kontraster, liv och rörelse ena dagen och nästa sitter jag ensam hemma under kvällen och Zeb ligger utfläkt sovandes i soffan och det är bara ticket av klockan som hörs. Älskar ljudet av tystnad efter arbetsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar