Om mig
- Anette
- En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.
fredag 13 april 2012
Kära fredag du kom
Så ja, nu sitter jag här igen och känner mej rätt lycklig.
Det är städat det som städas bör och äckligt tunga vinterjackor snurrar i tvättmaskinen. Ska bli så skönt att få lägga undan dem några månader. Nu måste vi verkligen få börja tro på en vår på riktigt. Veckans regn har tagit mycket snö med sej och lagom tills jag kom hem i dag började solen lysa.
Min förstfödde och jag är ensamma hemma så vi gjorde oss mat som är i det mera invecklade laget att äta. Men gott var det och vi satt där och åt med både händer och tänder och tyckte det var tur att vi inte befann oss på restaurang. Vet precis hur mycket gubben kommer att sucka över maten när han kommer hem. Han ogillar allt picklande med maten och föredrar stora korvbitar att sticka gaffeln i, det är mat för honom det.
Erik har jag bara träffat en kort stund än i dag när han avlöste mej från punktsvetsen. Lyfter på hatten för honom att han efter en veckas skola orkar fortsätta arbeta en fredagkväll. Men så är de också vana pojkarna hos oss att väldigt lite kommer gratis och att skaffa sej nåt nytt för egna förtjänade pengar smakar ännu bättre. Tror också att det uppskattas mera och blir mera värdesatt.
Fanns det pengar i överflöd så hade jag förmodligen öst mera över dem eftersom jag själv som barn var van att det inte fanns pengar till extra utsvävningar, men hade de varit lyckligare för det? Tror knappast det. I dag är de kloka och förståndiga och vet uppskatta att de haft en trygg och kärleksfull uppväxt och det materiella inte på långa vägar kan mätas med det. Fast de många gånger kommit hem småsura över att kompisar fått det och det och Erik en gång kom hem och påstod att vi inte är nån riktig familj då vi inte har PlayStation! Ha ha, visst fick de PlayStation till sist de också och så blev vi en riktig familj då till slut.
Det om det. I dag arbetas det för körkort, bilar,konsertresor och kanske nån gitarr vad vet jag.
Nu är det inte mycket mera än att önska att de andra snart kommer hem så vi får lite tillsammanstid medan jag knaprar på ostar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej du!
SvaraRaderaSom du vet tycker jag också att det är så viktigt att de unga får lära sig att de inte får något gratis. Inga veckopengar och sånt har de fått här heller. Men de har fått hjälpa till hemma i tid och otid och då har vi ibland kunnat belöna dem med t.ex. gitarrer. Men hjälpa till hemma och sköta sig allmänt måste de för att få något...
Sen händer det ibland att en gudagåva ges till oss också och då delar vi gärna med oss. För vem ska vi spara det för? Det är ju nu som en extra bil behövs t.ex.
Det är så bra att se att inget är självklart eller får tas för givet att man får...
Hälsningar och kram...
Hej Adina!
RaderaÄr helt på samma linje som du och viljan att ge sina barn det bästa finns ju där fast inte möjligheterna alltid finns. Hörde av Erik att Bassi "blivit med bil" Roligt! Från och med måndag står också en Golf på våran gård :)