Och den var röd

Det står en röd vacker sak på vår gård.
Patrik har hämtat hem sin nya bil från Kokkola i dag och jag är så glad för hans skull. Det här blir hans andra röda bil. Det påminner mej om vår bröllopsfest när gubbens kompisar hade program och berättade hur det var när de alla växte upp på Fors och Gers. Gubben lär ska ha haft det mesta i blått, cyklar, moped och den första bilen var en metallblå Datsun Cherry. Den hade han när vi träffades och jag tyckte det var en så snärtig bil med små extra silverfärgade högtalare fastskruvade i instrumentpanelen och förstås LA, det tror jag nästan alla ungdomar hade. Det var en mojäng som fräste och spottade stup i kvarten och så kunde man mitt i allt höra Nisse Nisse "ir du tä na". Så var det Kalle, Rudolf och allt vad de nu hette. Det var tider det och jag var så till mej över den "friasbilen".
Men som hans kompisar sa på festen så hände nåt där ett tag efter att vi träffats. Gubben bytte bil och nu blev den mot rödare hållet och de undrade om det eventuellt hade nåt att göra med att han var kär. De följande två bilarna vi hade efter den var riktigt klarröda. Men då vet jag inte vad som har hänt för nästa blev mörkgrå och dagens har en ynklig grå färg. Kanske det ändå inte har nåt med färgen att göra, i så fall är det troligen snart kört.