Långfredag

Knäpp kan ju någon tycka men i morse när vi skulle ha fått snusa under täcket så näsvingarna fladdrat hade vi ställt klockan på väckning 06.00. Steg upp, bryggde kaffe för att sätta i termos och packade ner smörgåsar i ryggväskan. Tog  pläd, kikare och kamera och begav oss mot ett älgtorn.
Flera minusgrader var det så det blev att bylta på sej rejält. Kravlade oss upp i tornet för att spana eventuella livstecken från nåt djur. Kråkorna var åtminstone igång också hackspettar sjöfåglar och skogsduvor. Men annars inte ett liv. Så ni får själv föreställa er att på bilden finns säkert en älg, några rådjur, en hare och är det inte en räv som smyger omkring där också? Soluppgången var i alla fall vacker.



Det blev åtminstone årets första morgonkaffe ute i det fria och ni må tro det smakade. Ser ni annars att jag är rätt kamouflerad i min klädsel med babianmössa och allt. Jag kunde ju faktiskt sprungit omkring på alla fyra själv så skulle gubben kunnat fota. Vem vet hur många babianer det finns i Esse skogarna.

En liten stund fick solen skymta ovanför trädtopparna för att sen försvinna bakom en grå massa. Snöflingor började sakta dala ner och vi beslöt oss att återvända hem och kanske göra ett nytt försök senare i vår. Väl hemkommen kröp vi under täcket igen för att sova ännu ett par timmar medan snön dalade allt tätare där ute. Vaknade fram mot förmiddagen av en ännu vitare värld och klart solsken.

Dagen har varit lång, skön och avslappnad. Besökte farmor en stund och träffade där en kusin med fästmö som man inte ser alltför ofta. Kvällen är ännu vacker och jag tror inte alls att Zeb skulle ha nåt emot att få springa fritt än en gång i dag.