I bland är det rena rama cirkusen i vårt hus. Som i natt.
Vår fina Zeb är fortfarande kärlekskrank men håller kanske på att mattas av lite för i kväll har han ätit torrfoder och blev berömd efter det som om han tagit hem högsta vinsten. Hittills har han totalvägrat sitt torrfoder och gått ner en hel del i vikt.
I ca 2 veckors tid har han sovit inne för att grannarnas nattsömn och grannfrid inte ska rubbas. Så i går kväll for vi på vår sedvanliga pissrunda i buskarna efter att han gnällt och verkat ofredad här inne. Stod sen bara och spetsade öronen mot Gränlandet, troligtvis var det nån flicka som sjöng en kvällsserenad så hjärtskärande ditåt.
När vi så släckte lamporna och gick och lade oss fortsatte Zeb att småspringa av och an i huset. Upp och ner i sofforna för att sen komma till min sida av sängen och stå och flämta med tungan hängandes. Försökte tala förstånd med honom och hotade med att ringa Losvik som säkert har nån spruta som får bollarna att skrumpna. Ja är man trött och irriterad tar man till drastiska metoder. Men hoten hindrade inte Zeb utan han fortsatte fram och tillbaka gnällandes för korta pauser då han drack vatten så det skvätte om det. La sej en liten stund till ro för att sen återuppta det hela.
När klockan slog 01.00 hade jag fått nog. Sa åt gubben att bära eller brista nu ska eländet ut. Var dock rädd att löplinan inte skulle hålla för en ivrig loverboy så jag tänkte jag sätter fast honom i terassen för den far han inte så långt med. Jag hann bara sätta fast honom så tog han ett par cirklar på gräsmattan för att sen sätta sej och lägga världens skitbomb!
Stackarn var skitnödig och vi fattade noll. Ursäktade mej flera gånger där jag stod i morgonrock och han blängde tillbaka ondskefullt på mej fortfarande hukandes. I det ögonblicket undrade jag vem som egentligen borde fått en spruta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar