Min telefon är kaputt.
Plötsligt slår det en hur viktig den har blivit och att man inte för nåt i världen skulle klara sej utan den mera. Den bara dog knall och fall i dag och så skulle jag ta gubbens gamla så länge och så visade sej att jag hade endast 9 kontakter på simkortet. 9 kontakter! Jag som haft en massa viktiga kontakter och nummer och nu är allt plötsligt bara borta. Gubben var snabb att dumförklara mej för att jag inte sparat i simkortet och själv menade jag att jag alltid sparar på simkortet. Upprörd som jag ju blev for jag till skogs för att vädra ilskorna. Där började jag fundera att hur har jag kunnat ha alla gamla nummer kvar fast jag bytte telefon för 1,5 år sen i fall allt bara sparats i telefon. Gick igenom i huvudet olika kontakter och kunde snabbt räkna upp en som jag fick skjuts med till gamla jobbet där jag jobbade för 12 år sen, hans nummer har jag haft i telefonen fram till nu. Skoltaxin för pojkarna som upphörde när Erik gick på trean har funnits där. Det numret som hört till de äldsta har varit till barnläkare Brage Gustavsson som fanns på barnavdelningen när Erik fick bronkit vid 6 månader som sedan utvecklades till astma. De första kontrollerna var hos Brage tills han själv blev sjuk. Numret har bara lämnat kvar, kanske för att han var en superläkare och han har många gånger också klämt min mage när jag som barn hade urinvägsinfektioner stup i kvarten. Såna kontakter har alltså funnits i min telefon tills i dag och plötsligt är nästan allt borta. Jag fattar noll kan jag ju lungt säga. Gubben hävdar ännu bestämt att jag inte sparat på simkort. Jag blir tokig.
Så nu är det bara att fortsätta äta mera påskgodis fast vi just kommit från påskbrasan där jag tryckte i mej två korvar och lite kaffe och drömrulltårta. En bit ost går säkert ännu ner. Så där ja, då är jag riktigt stolt över mej själv och hur medveten jag är av vad kroppen behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar