När det liksom är tomt

Nu är det tomt. Finns inget att säga.
Inga ord och inga bilder och så kan det bli ibland.
Men ska jag nu försöka tvinga fram något blir det en mobilbild av Zeb i motljus. Förstår ni hur skönt det är att krama om honom när han suttit i solen och pälsen är alldeles underbart solvarm. Hur härligt som helst.
Själv längtar jag just nu till min säng och kudden, tror det har blivit min favoritsysselsättning nr 1.
Men först ska jag ge den nya danska serien en chans att fånga mej.