Dansat igenom en lördag

Nej det blev inget måleri i natt.
Jag somnade som en stock strax efter tio och vaknade halv åtta i morse. Bra sovit enligt mej.
Trots att vi fick börja morgonen med experimenterande och trixande med diskmaskinen som jag hotade med att spika igen frampartiet på och börja diska förhand. ( Har aldrig haft nån förkärlek till diskmaskin, tycker det är dubbelt arbete alltid med det eviga plockandet) Peppar peppar, den fungerar igen.
Så förmiddagen vigde jag åt måleriets underbara värld och var så ivrig på den för mej nya tekniken, akryl.
Jösses det var så roligt att jag inte kunde stå still där vid köksbordet där jag bunkrat upp med färgtuber och penslar. Har ju inte kursat på den här tekniken utan internet har hjälpt mej på traven.
Jag ljuger inte om jag säger att på 15 minuter hade jag två tavlor klara. De hade liksom formats i huvudet en längre tid och det var bara att sätta dem på duk.
Den första är gjord med palettkniv och ganska tjockt med färg. Föreställer ett landskap från Lappland med lite tunna ungbjörkar i förgrunden och fjäll längre bak.

Skratta om ni vill men den andra fick jag inspiration till när jag häromdagen stannade vid rödljusen utanför polishuset och såg ett plåtskåp av nåt slag (elektriskt skåp?) och i dess anskrämlighet såg ett framtida konstverk. Så går det när måleriet finns i bakhuvudet mest hela tiden.
Kära mor var på besök i dag och prisade mina tavlor när gubben mest har fnyst åt allt det gråa. Men han har absolut inget öga för konst, dessutom har han två vänsterfötter. Men bör tilläggas att han är bra på mycket annat och är mej mycket kär.
Nåja, mamma såg en båt i dimma i den här tavlan och själv har jag betraktat slutresultatet och upptäckt två svanar bland säven. Sånt som bara finns där utan att det varit meningen från begynnelsen. Tänk vad olika ögon kan se i det abstrakta.
Känner ni annars hur våren hänger i luften? Underbart! Hade musik i mina öron när jag var till skogs med hunden och stegen var så lätta, precis som om jag var loss från vinterbojan.
Över ett år sen jag hörde Joe Cockers senaste platta och har beundrat den sen dess, ett verkligt mästerverk. I dag slog jag slag i saken och införskaffade den till min skivsamling och jag dansade mej igenom klyftpotatisar, biffar och bearnesås i köket.
Vad akrylfärg och musik gjort för den här kvinnan i dag!