När radion påminner

Det pratades om nån undersökning med barbiedockor och yrkesval på radion i dag. Måste erkänna att jag bara hörde på med ett halvt öra.
Jag är inte säker på om jag nånsin ägt ett äkta barbiedocka, det fanns inte pengar till sånt i min uppväxt. Däremot köpte min mamma åt syster och mej varsin "barbiekopia" som inte kunde böja armar och ben men som hade nån typ av safaristuk på kläderna. Kakifärgat om jag minns rätt. De där brudarna var rätt häftiga tyckte jag och vi lekte mycket med dem.
Det som jag kom ihåg när jag hörde med det halva örat på radion hände för mer än 30 år sen.
Vi bodde i kyrkbyn mamma jag och min syster. När mamma skulle till jobbet fick vi också stiga upp och hon körde oss till mormor och morfars i grannbyn. Morgonen var tidig och vi var fortfarande trötta. Mormor och morfar steg upp för att mjölka och utfodra korna och jag och min syster fick lägga oss i deras säng som fortfarande var varm och doftade av trygga mormor och morfar.
Ibland gick det att sova en stund innan det var dags för skolan och ibland var det svårare. Det var då vi lekte med våra dockor och gjorde kullar, vägar och berg av sängtäckena.
När fähuset var avklarat kom de in och det vankades choklad och smörgåsar.
Vilken skattkista av minnen som finns bevarad. Skönt men vemodigt att ibland få lyfta på locket till den skattkistan, precis när man vill och känner.