Att åka och uppvakta

Jag inledde cykelsäsongen i dag.
Om det nu sen var roligt vet jag inte. Att åka i väg 05.30 i regn och mörker på vägar som är blöta och gropiga och komma fram både våt och småfrusen. Med håret slickat längs huvudet hela dagen efter att mössa och hjälm plattat till så där ordentligt.
Hemvägen var solig och varm och väl hemma var jag lika våt, dock av andra orsaker. Flåset är långt ifrån vad det ska vara och det satt i bröstet minst en timme efteråt. Håhhåjaja...
Men i kväll ska jag och uppvakta min "gammelmoster" alltså mammas moster blir det ju. Hon har fyllt 85 år och sånt ska man naturligtvis komma ihåg. Hon är en suverän kvinna med en humor som slår de flesta. Förr virkade hon dukar i samma nyans som hon hade blusar för att allt skulle harmonera i hemmet. Det var förstås ett skämt men det har lämnat mej i minnet.
Tycker verkligen man ska komma ihåg sina gamla släktingar, de har så mycket värdefullt och tänkvärt i sin livsryggsäck. Att få glädja och få glädje tillbaka, det är nåt av det bästa att få uppleva.