Varför tar allt det roliga slut?
Just när man börjar komma in i rullorna med sovmornar och göravadjagvill timmar. Då igen ska arbetskläder grävas fram och matlåda planeras.
Jag har sagt det förr och säger det igen. Jag är inte gjord för ett sånt liv, men får glatt ta skeden i vacker hand.
Men vi har fyra fina dagar bakom oss med tillsammans tid, vernissage, påskbrasa och fantastiska soldagar. Utom i dag då förstås. Men i dag har syster med familj varit här och livat upp en annars mulen dag. Jag har sett filmen Hatchiko för femtielfte gången och blir lika berörd varje gång och måste krama min Zeb lite extra. Vi har nyaste Beck inbandad så den kommer att knyta säcken om den här helgen. Så målade jag en tavla i går kväll, från Nallikari i Uleåborg där gubben och jag spenderade några dagar i somras. Den lilla trippen har etsat sej fast som nånting väldigt bra trots att vi egentligen bara var i hemknutarna. Härligt väder och härlig stämning. Och jag älskade friheten våra lånade Jopocyklar gav oss. Bästa sättet att ta sej fram i staden och längs med vattnet och cykelleder.
Har jag målat en tavla under en ledighet känns det som en lyckad ledighet oberoende av resultat. Så årets påskledigt har definitivt varit väldigt lyckat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar