Värdefullt

Jag har kört lite vårstädning i några dagar.
Som det nu ser ut blir det ett lass till Ekorosk också den här veckan. Det känns riktigt bra när man kommit så långt att man faktiskt förstår att man inte behöver spara en massa skräp och kläder år ut och år in för att man kanske kan använda det ännu. Riktigt befriande när man börjar se lite yta i hyllorna.
Till saken hör att det är jag helt klart som har de mesta grejorna här inne. Alla saker till mitt konstutövande tar otroligt till utrymme och värre blir det när jag nu håller på att övergå till akrylen (åtminstone tillfälligt). Dukarna tar mycket mera rum än papper.
Så i kväll har jag gått igenom lite målningar och sånt. Sorterat, satt på vinden och bränt.
I all den här rumban hittade jag nåt som är av det mest värdefulla jag har i min ägo. Ingen diamant, inga guldsmycken eller sedelbuntar. Nej utan en trasig gammal skyddsängeltavla som bär en historia och kärleksförklaring av det vackraste jag nånsin hört. Ingen påhittad historia utan en från det riktiga livet. Generationer före mej och jag hoppas kunna föra den vidare generationer framåt.