Jag kommer alltid tillbaka.
Ibland tystnar musiken, nåt jag aldrig trott skulle hända. Men ofta fast jag är ensam hemma och jag kunde spela precis vad jag vill och hur högt jag vill går jag omkring i tystnaden. Tror det har att göra med allt buller och skrammel jag har runt mej på dagarna och för att försöka få tyst på det har jag radion på i hörlurarna så egentligen är det ett evigt bröl i öronen. Kanske just därför det är så skönt med tystnaden.
Men så kommer det stunder när jag verkligen är i behov att något. Något som ger en slags tröst som i kväll efter denna sorgens dag eller så kan det vara tvärtom när glädje står högt i tak.
Då är det Cohen jag kommer tillbaka till, och det slår mej alltid "varför har det igen gått så länge? det är ju precis det här jag behöver"
Så spelas det om och om igen tills tystnaden åter lägger sej.
I kväll vill jag dela med mej av den HÄR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar