kvällsskift

Zeb han är den pigga av oss två denna morgon.
Själv är jag lite trögstartad och sitter med min kalla bär och yoghurtskål framför mej. Glömde tina upp blåbären.
Av nån konstig anledning har jag kvällsskifte denna vecka och när man inte är van blir det fort lite snurrigt. Lagom varmt i fabriken kan jag också tillägga att det är.
Just nu går tankarna till min farmor som kom sej in till sjukhuset i går, uttorkad.
Ingen fara annars, lite dropp och eventuellt hem i dag. Men hjärtat ömmar för denna lilla älskade människa. Ensam utan möjlighet att se. Blindhet är nog det som skrämmer mej mest. Att mista förmågan att se var jag är, inte kunna se vår vackra värld, inte se mina nära och kära i ansiktet. Inte kunna läsa alla fantastiska böcker, inte kunna sätta bilderna som uppstår i hjärnan på duk. Allt detta har fråntagits farmor. Mitt hjärta ömmar.