Det finns saker som gör att man ibland får mer fel i huvudet än vad som är tillåtet.
I dag är en sån dag.
Jag hade kokat 3 ägg. 1 åt jag till morgonmål och 1 var tänkt åt gubben men han ville inte ha så det lämnade i en skål i kylskåpet. Det tredje skulle jag ha med mej till matpausen i arbetet.
När jag kom till arbetet fanns inget ägg i väskan fast jag hade kunnat slå vad om att jag satte det dit. Där stod jag och plockade igenom alla attiraljer vilket inte är lite, tuggummi, skosnören, knästöd, värktabletter, ögondroppar, pennor en massa papper... Men inget ägg!
Det som verkligen skulle hålla mej vid liv under dagen tillsammans med morötter och lite yoghurt.
Ha! nu hade jag morötter i fast form och i riven form utan ägg och kände redan på morgon hur jag sakta men säkert skulle svälta ihjäl under dagen.
Syster, kära syster kom till min räddning. Hon hade chokladmuffins till morgonkaffet, en stor rejäl muffins som tog mej hela vägen till matpausen och nästan längre än så. Det behövs inte mycket för att göra denna kvinna lycklig men det är få som har förstått det. En endaste muffins.
Ägget? Det fanns inte heller här hemma. Jag sökte i bilen under sätena ifall det skulle rullat ur väskan. Icke. Och nu retar det mej så oerhört. Ska jag nu verkligen behöva gå och vänta tills det blir riktigt gammalt, exploderar i ett stinkande moln av ruttna gaser. Förpestar hela mitt lilla paradis och jag får flytta ut i tält här mot julsidan. Jojo, bäst att söka fram tältpinnarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar