Holter

I går var det full rulle.
Från morgon skulle en holter fästas på mej som jag sen skulle ha ett dygn. För att det nu inte skulle bli bara sittandes vid arbetet och sen sittandes bil till och från Kokkola och sittandes på föreläsning så fick jag flänga runt med hunden för att nu ens få lite pulshöjande under ett dygn.
Anledningen till holtern härstammar från tidiga sommaren när jag i mitten av maj började veta av "extra" hjärtslag. Första dagarna tänkte jag inte så mycket på det och de kom inte så ofta. Men det blev mer och mer hela tiden och till slut hade jag det "extra" slaget en gång var tredje minut dygnet runt. Vardagen blev svår och orolig och samma med nätterna. Jag hann aldrig dåsa av så mycket att jag skulle ha hunnit somna före nästa volt kom, det kändes nämligen som om hjärtat voltade i bröstet. Ett konstigt tryck i huvudet och trötthet blev resultatet förstås. På midsommaraftonen klarade jag inte mera utan sökte mej till jouren där jag genast blev satt i EKG. Där syntes också nåt avvikande och med bara stetoskop kunde ju läkaren konstatera att visst var där nåt extra slag. Men ingenting som var farligt men holter skulle jag få ha och det det skulle inte bli lång väntan på det. Nå nu har vi just oktober och jag anser nog att det tog rätt så lång tid. Tur är ju att det gick om av sej själv. Några dagar in i juli var det bara plötsligt en dag borta och sen har jag inte vetat av det. En gång till var jag till samma läkare slutare och tröttare än första gången och enda som rekommenderades var nåt receptfritt sömnmedel från apoteket. Kyss mej tänkte jag, sömnen har jag inte problem med utan det är ju hjärtslagen som gör att jag inte kan somna in. Först vid ett tredje besök hos en annan läkare fick jag förklaring om att det är två slag som kommer för nära varann och då pumpar det dubbel mängd blod och därför känns det som om det voltar i bröstet. det blir för mycket på en och samma gång helt enkelt. Fortfarande helt ofarligt men desto obehagligare. Stressrelaterat säger expertisen fast jag själv inte vill påstå att jag känt nån stress. Jag har minsann lärt mej säga nej och gör helst bara det som känns bra. Men stress kan yttra sej på många sätt och i så fall skyller jag den på hjärnan för där tar tankeverksamheten aldrig paus.
Så i morse var jag och ta bort den och det var nog skönt. Inte vill man gå länge med sladdar över halva kroppen och en mackapär på magen. Blodprov togs och om ett par veckor har jag provsvaren på posten. Men i dag mår jag prima och hoppas verkligen att det var en engångsföreteelse.