Min skola

Det är med glädje i bröstet jag skriver detta inlägg.
Första helgen är avslutad i min nya skola och mitt huvud är fullt och tomt på samma gång. Helt lyckligt utpumpad känner jag mej.

I regn och rusk kom jag dit i går kväll och försökte vara lugn som en filbunke fast hela mitt inre var i uppror. Kom på samma gång som en yngre kvinna och båda hade pissbrått och vi började genast prata. Och på nån konstig femma fann vi varandra där denna ruggiga kväll.

16 kvinnor i olika åldrar och olika bakgrund hade sökt till utbildningen. 16 tog de in så ingen behövde väljas bort och det var ju roligt.

Där fanns studerade med fina yrken såsom ögonläkare amanuens psykolog tror jag också eller så var det någons gubbe (så otroligt mycket att ta in) och egenföretagare osv. Och så jag, fabriksarbetaren från Esse!

Men det kändes genast att det kommer att bli ett härligt gäng och flera av dem är faktiskt finsktalande men kan lite svenska (pust) så jag kan faktiskt kommunicera med alla.

Ett stort plus är nog själva huset. Så vackert med alla detaljer och snickarglädje. Det kom lite info om huset igår men minnet har redan svikit. Åtminstone var det en arkitekturtävling och ett engelskt bidrag vann när skolan skulle byggas. Det lär också ska spöka här efter att det under kriget användes som krigssjukhus för soldater. Det har setts en man i svart kappa med huvan nerdragen över huvudet.

Vet man inte hur det känns när ett hus verkligen har en själ ska man besöka skolan. Det kändes nämligen genast man steg in där. En mycket välkomnande atmosfär.

Och visst är det skoj. Vi bestämde att samåka hon och jag som jag blev så bekant med i går. Så visar det sej att våra gubbar är småkusiner. Världen är bra liten.

Alltså vad gjorde man inte för ett par sådana lampor!

I dag körde vi med akrylmåleri på papper som vi grunderade redan igår.

Bara att ta för sej.

En ljuvlig syn.

Body and soul.

Nu får jag vänta till tisdag då det blir Artist Talk. Föreläsningar med olika konstnärer varje tisdag.
Och torsdagar är vigda åt modellmåleri/ croquies.

Konstbiblioteket och Oasen där vi får oss till livs för att orka vara kreativa.

Det här känns så otroligt bra. Att få vara tillsammans med kreativa likasinnade och pröva på olika tekniker. Skapa och ha roligt framför allt. Kanske inte ta sej själv på så stort allvar utan göra det till nånting lustfyllt. Troligtvis ett av de bättre val jag gjort här i livet.

En glad målarkluddare framför en smutsig spegel hittad på gården :)