Snorholk

Den kom som ett paket på posten i natt, förkylningen.
Ingen vidare överraskning eftersom det härjat i huset redan några dagar. Inte mindre retfullt hur som helst.

I gårkväll när vi ännu hörde till de friskas skara tog vi våra kameror och begav oss ut mot gamla hamn. Lite försent fick vi ide´n men hann få lite solnedgång före de skymde allt för mycket.

Det är väldigt roligt det här med att ta bilder, och när jag nu själv ha min egen lilla kamera får jag ta bilder ur mina synvinklar. Före det var jag med för att ge goda råd och knäppa ett par bilder själv.

Det är klart att bildkvaliteten på mina bilder inte blir lika bra som på gubbens megakamera men för min del är jag fullkomligt nöjd. Liten och enkel är den också att ta med sej.

Om nån undrar så är min kamera en Panasonic LX7. Storleksmässigt är den 11*6 cm vilket betyder att den går i jackfickan eller i handväskan och kan alltid följa med.

I och med att jag nu lever med snorholk har jag mest hängt i soffan i dag. Stickat på julklappsockor och sett på film och finnkamp.

Äldsta sonen kom hem på söndagsmiddag och hängde med oss tills han skulle hem och tvätta kläder. Söndagstimmar jag kommit att uppskatta.

Vi kokade lingonsylt som gubben hämtat hem från skogen så sonen också fick med sej ett par burkar.

Så börjar vi snart åter en ny höstvecka och jag hoppas att en god natts sömn tar udden av snorandet och jag får vara redo för ny arbetsdag. Veckan kommer innehålla ett besked som jag väntat på i spänning tillräckligt länge nu. Trodde att jag fått svar vid det här laget men icke. Blir det positiva delger jag er så klart. Blir det negativa, ja då tror jag helt enkelt vi skiter i det hela. Vi får nu se, själv håller jag tummarna och hoppas.