Måndrömmar

Fjäril från igår. Omöjlig att få skärpa när de silkestunna vingarna fladdrade i vinden.
Dagen har gått ovanligt bra om man ser till hur natten gick.
Zeb är ordentligt bortskämd och har nu sovit inne alltsedan vi fick beskedet om hans höfter, vi tycker förstås lite synd om lillkillen och han sover gärna inne säger han själv. Det betyder att han ligger på golvet vid min sida av sängen där det är tryggt och bra och jag kan inte annat än tycka det är mysigt om jag vaknar mitt i natten eller varför inte mot morgonkvisten och kan sticka ner min hand i en mjuk päls och få en varm blöt nos i min hand. En liten gest men total lycka.
Nå i natt hade han nåt i nosen som han med jämna mellanrum försökte blåsa och pusta ut och jag höll på att  bli lätt irriterad, det var liksom oljud på båda sidorna av mej om man säger så. Så jag hotade med att nu minsann åker han ut i bandet (hunden alltså) men då blev han som en fastgjuten lerklump i golvet och inte ett pip hördes från honom före alarmet ljöd i morse.
Men natten var orolig och konstig med drömmar som man inte ens i sin vildaste fantasi skulle få till stånd. Jag satt i ett konferensrum med den lilla högljudda tysken med mustaschen ni vet. Kan inte ens solka ner min blogg med det avskyvärda namnet. Där satt jag bredvid honom och undrade om jag skulle skaka hand eller inte. Som tur var lät jag bli. I nästa stund var det kyrkokörsövning och den skulle genomföras liggandes i sängar och vi var redan tre personer i en enmanssäng och de skulle promt ha en fjärde dit ännu men jag sa att är det så det ska va så slutar jag.
Så det har minsann varit en livlig natt och jag undrar om det inte är den förbaskade månens fel alltihopa. Till råga på allt gick det knappt att se den men ändå spökade mångubben omkring där bakom molnen. Tacka vet jag vackra fjärilar.