Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

söndag 7 februari 2016

Tillbaka till friheten


Skrev ju att jag skulle måla i går kväll och det gjorde jag också.
Länge har den här pojken formats till i mitt huvud. Med för stor mössa, slangbella i bakfickan och en fisk i en glasburk. Med sin trognaste vän hunden som alltid finns vid hans sida går de för att släppa ut fisken i friheten. Kommer fram till havet just när solen börjat sjunka och bara står/sitter tysta vid varandras sida för en stund. Säkert säger pojken några kloka ord till hunden som lyssnar uppmärksamt. Själv tycker jag det är stämning i målningen som har en storlek på 59*73 cm.

Söndag hos oss betyder att sonen kommer hem. Vi gör god mat och i dag blev det kaffe med fastlagsbullar till. Jag har fortsatt med min stickhysteri och har snart en ärm klar. Legat på massagedynan, ordnat upp i bokhyllan och sålt böcker på loppis. Nämnde jag att jag sov en stund?
Massor av snöröjning har också stått på programmet, eftersom vi ligger på låg marknivå och allt smältvatten ska ner i "diket" där Zeb och hans koja håller till. Så vi har skottat bort så mycket vi kunnat för att göra översvämningen mindre och i kväll har det pumpats bort vatten i och med plusgraderna och regnet. Så kom gubben på den smarta iden att vi ska flytta på kojan och det blev så drastiskt att vi tog bort den helt och hållet. Zeb använder den inte och det är onödigt att ha den att stå i vatten och ruttna. Så den blev lagd på traktorgafflar och togs åt sidan.
Vi konstaterade båda två att om inte värktabletten Zeb ska få på onsdag inte verkar riktigt ordentligt så blir hans levnadsdagar lätträknade härefter. Vi ser på hans ena bakben hur det blir böjd mer och mer och hur han liksom vrider tassen när han går. I dag när det var halt så hann vi inte av terrassen före han var omkull två gånger. Det blir så när det inte finns varken känsel eller kraft.
Men precis som om han vetat vad vi pratade om så när jag satte mej vid datorn nu i kväll så hoppade han galant upp i vår säng som för att visa att visst går det ännu. Där ligger han nu och sover och håller koll på mej med ett öga då han ser mej i rummet mitt emot. Det är inga roliga saker vi har framför oss vad gäller Zeb. Undrar hur mycket som ska till förrän hjärtat brister.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar