Bildlös men inte ordlös

Vad konstigt det känns att inte ha nån bild i dagens inlägg. Hade jag haft orken hade jag nog fått till ett foto eller två men det är regnigt och mörkt så det känns inte optimalt.
Dessutom kom jag just hem efter att ha varit en vända in till stan och det var fort att hitta nåt ätbart för jag var vrålhungrig.
Så nu sitter jag här efter en kaffekopp och med ullsockorna på fötterna och ska skriva ner några rader.
Jag kunde börja med dagens skräckscenario när jag i godan ro sitter och strilar på vessan i jobbet. Med halare och lösfickor betyder det att fickorna hänger i golvet och kanske lite därtill. Så ser jag en ENORM spindel komma i rasande hastighet under dörren in där jag sitter och strilar. Rakt emot mej och så är han försvunnen. Panik i lägret kan man säga. Och jag sliter i halaren och skakar den  med en frenesi att inte trodde jag besatt. Ingen spindel. Jag var nästan beredd att stega ut i fabriken i bara underkallingarna. Men så drar jag roskisen från väggen och där sitter den jä..ln och gömmer sej.
Eller som när jag för andra gången på bara några dar sväljer ett flygfä när jag cyklar. Det kan vara nåt av det vidrigaste. Jag hostar harklar och dreglar och till sist får jag hoppa av cykeln och sticka ett finger i halsen för att spy. Nu är det bara det att det inte är så lätt det där spyandet. Kan ge mej på att jag har fingret så långt ner så jag nästan känner magmunnen men icke. Förlåt alla känsliga men detta är rakt ur verkligheten. Min enkla vardag som sannerligen inte alltid är så lätt. Sen känns det länge länge som om nåt är på väg uppkrypandes ...Urk så vidrigt!

Dagens bättre då är sommarpratarna. I dag har det varit fenomenalt. Vegas sommarpratare som hade varit hemma hos Leonard Cohen!!! Jag blev grön av avund där jag stod och krökte rör. Jag som hade en stor önskan om att få sitta uppe på ett berg med Leonard, blicka ut över landskapet nedanför och han skulle berätta om all livsvisdom han besatt. Denna kloka hjärtevarma man, må han vila i frid.
Dessutom spelades tre låtar av Cohen och måndagens sommarprat innehöll två låtar. Fatta det, fem låtar på tre dagar.
Sist men inte minst Stina Wollters sommar i P1. Det var nåt av det mest gripande och berörande jag hört på länge. Hennes vänskap med åttaåriga Maja tiden före hennes död i cancer. Att det kan bo sån klokhet i ett sånt litet barn. Vilken fantastisk relation de hade och vilka samtal. Lämnar ingen oberörd. Tror ingen sommarpratare toppar det här.