Junis sista dag

Det vackra kvällsljuset i går.

Underbart söndagsväder som gjorde att jag återupptog simningen. Fast det var i kallaste laget måste erkännas. Men har man gett sej på det att det ska simmas så gör man det, fast jag satt invirad i pläd efteråt.

Jag cyklade iväg till mormor och morfars hus i dag. För nån natt sen drömde jag om dem båda två att de var hemma och jag ville genast åka dit med mina pojkar. Så levande och verkligt. Drömmen lämnade en känsla av saknad och därför ville jag dit till min barndoms trygga plats.
Inte mycket är som förut där men huset står kvar och der stora stenarna jag lekte på. Gick förbi och drog handen över de nuförtiden mossbelagda bumlingarna.

Smultronstället finns kvar där jag som barn plockade bären och som jag sedan visade mina barn.
Vissa saker består över långa tider.