Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

söndag 9 juni 2019

Pingst afton och dag


I går kväll var jag egen herre på täppan när gubben gjorde en 104 km runda på cykel.
Jag njöt av värmen och den vackra sommarkvällen. På avstånd hördes åskan men inget som varken jag eller hunden tog notis om.
Jag tyckte att fågeln jag gjorde i konstskolan behövde få komma ut och vädra sej och nu sitter han och övervakar fågelbadet. Fast så bister som han ser ut skrämmer han väl mera än välkomnar.


Under kvällen tvättade jag bilen och sågade ner lite grenar jag tyckte var onödiga. Har som sagt svårt att bara sitta och rulla tummarna.


Sen när vi var samlade igen skulle vi smyga ner för att simma, utan hund denna gång (han hade redan varit två gånger) men se det gick inte. När han såg att vi hade simkläderna på och han lämnades i lina ylade han uppgivet. Så det fanns inget annat att göra än att ta honom med, och han var den lyckligaste hunden i världen och simmade tills pälsen blev så tung att bara halva huvudet var ovanför vattenytan. Då gav han sej. Vi trodde uppriktigt att förra sommaren var hans sista men än är det liv i hunden.
Sen satt vi på verandan och tittade på när solen gick ner.


I dag vaknade vi till kraftig åska regn och blåst. Så mysigt att ligga kvar under täcket och lyssna på eländet som pågick där ute. Inte ha bråttom med något alls.
Lillebror kom hem på eftermiddagen och den större väntar vi hem en stund ännu i kväll.


Underbart att till dagens sallad kunna plocka de allra första bladen av spenat och grönkål, färdigt sköljda av regnet. En sann rikedom att plocka från trädgården, och så gott sen.
Cyklade hem till farmor i kväll och vi pratade om odlingen. Hon kommer alltid tillbaka till sitt växthus och sina tomater, hur rik hon kände sej när hon hade egna tomater att tillgå. Fast hon en sommar mötte sitt växthus seglandes upp och ner med plantor och allt i ån när hon kom från arbetet. Tydligen blåste det också förr.
Vi pratade också om olika gräsklippare (vi diskuterar det mesta mellan himmel och jord) och hon förundrades över robotklipparna "som om de hade ett förstånd"
Men att jag har fem veckor kvar ännu till semester kunde hon inte ta till sej. Hon tyckte på riktigt synd om mej och jo, när jag tänker efter, det är lite synd om mej. Men vad hjälper det. Bara att bita ihop och beta av dag efter dag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar