Årliga turen

Tog den årligt återkommande rundan via Lappfors på cykel i dag.
Den sämsta rundan trafikmässigt och en gång åt det här hållet är riktigt bra för min del. När två långtradare möts och du själv är där vid sidan och har dina ca 40 cm att hållas på i vinddraget, då är du rätt liten.
Men sen när jag svänger av in mot byn blir jag alldeles varm i hjärtat. Detta är mina barndoms områden och jag stannar alltid till en stund vid gamla å bron. Den här bron var närmsta granne med min farmor och farfar och jag har många gånger fiskat med farfar från den. Och jag önskar att jag kunde ta mej tillbaka åtminstone en liten stund till den lilla barfotaflickan som sprang omkring här på somrarna. Om jag då fattat hur betydelsefullt dessa sommar och vinterlovsdagar skulle bli. Hur fantastiska minnen som etsade sej fast djupt inne i mej där och då som aldrig kommer släppa sitt grepp. Vilken rikedom vårt minne är.

Himlen möter den blanka vattenytan.

Här hemma plockade jag några sprängstinna bondbönor och trodde på ordentlig skörd men tji fick jag. De ligger ju inpackade i värsta fluffet och det är det som gör att de ser stora och präktiga ut. Alltid lär man sej något.

Och morotslandet börjar ge skörd. Lycka.

Picknick i skuggan är så underskattat. Zeb fick ett tuggben och njöt minst lika mycket han också.
Tror han gillar vårt sommarliv med simturer, lata stunder i skuggan och extra godbitar.