Har sällan sett en sån lycklig hund som Zeb när vi kom hem i dag och sa att vi nu ska ut och köra bil.
Han är helt faschinerad av bilturer då man kan se både katter och hundar och mycket annat som rör på sej.
Vad han inte visste var att vi skulle till Losvika djurklinik och att i mattes väska låg munkavlen.
Tur att han inte kände på sej hur nervös jag var där i baksätet med honom och såg framför mej skräckscenarior där han ätit upp halva personalen.
Väl framme var han hur duktig som helst och förstod att det är vägning som gäller först och satte sej snällt på vågen. (22 kg och i topptrim)
När Maria tog emot oss tänkte han först vägra komma i mottagningsrummet men med lite lirkande var han in. Så lyfte jag upp honom på undersökningsbordet och då stelnade han fullkomligt och backade långt in mot väggen. Men medan jag kramade om honom och viskade kärleksförklaringar i hans öra och han lutade sitt huvud mot min axel fick Maria ta blodprov, vaccinera och klippa klorna.
Ett tag var han på väg att hyperventilera av rädsla men mina lugnande ord fick honom att slappna av och flera rör kunde tappas av från hans framben.
Blodprovet togs för att fastställa om hans kropp mår bra av medicineringen och de flesta prov som levervärden,blodfetter m.m fick vi veta redan på stället och alla prov visade att vi har en välmående hund fast han lätt blir triggad i vissa situationer.
Efter ca 2 veckor får vi svar på om vi har rätt dosering eller om det ska ökas i och med att han i år haft 4 anfall trots medicinering. Med rätt mängd borde vi vara ner i noll anfall.
Snart var vi lättade på väg hem igen med ett stinkande torkat grisöra som belöning för att han varit så duktig och bara morrat lite och en betydligt fattigare matte. Men den fenomenala mottagning man får i det huset och hur underbar Maria är med Zeb kunde jag nästan betala mer... nå det var väl ändå att ta i. Men har man en rädd hund är hon guld värd.
Hans bollar då? De har vi haft förbarmande över så han får behålla dem ännu en tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar