Så heter det i sången och jag är beredd att hålla med.
Men nu är vinden städad och klar, det är bara mina två bebisar som lämnat kvar.
Nå nej det är ju mina två kära dockor som har en förtrolig stund. Kanske de minns bättre tider när de blev ompysslade och fick vila i dockvaggan. Eller så berättar den till vänster hur illa behandlad hon blivit av min lillasyster som rev ögonfransarna av henne och sedan ritade hela pannan full av ringar med bläckpenna. Tacka vet jag Vim, det var en verklig räddare den gången.
Här nere finns då desto mera skräp men jag sorterar lite i taget och på lördag blir det Ekorosk.
Hur många gånger har jag inte stått där uppe och fantiserat om hur fina rum vi kunde få om vi bara gett oss in i det.
Men det kostar, inte bara att färdigställa utan också uppvärmning och ungarna håller på att bli stora och flygklara så inte behöver jag mera att städa inte. Men ibland harmar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar