Mellanrapport

Om nu någon mot förmodan trodde att jag strandat med mitt virkprojekt så lägger jag upp ett bildbevis på att så inte är fallet. Det finns små ögonblick i livet då man kan vara lite stolt över sej själv och när det gäller ponchon är det ett sånt ögonblick.
Inget mästerverk men att det är gjort av en som legat på handarbetsklassgolv och totalvägrat allt vad nål och tråd heter är ett under i sej. Dessutom skulle jag ha lust att visa upp det för lärarinnan som rev i min vante som jag kom för att få hjälp med när en maska trillat av stickan. Hon tog resolut tag i vanten rev hårt i den så att maskan trillade ännu längre ner och gjorde en stor glipa längs med hela stickningen, gav den tillbaka till mej och sa att sånt här går inte att göra något åt. Det kunde jag ge stryk för än idag.

Kvällen har varit vacker och jag tog cykeln och trampade i väg till farmors. Satt ett par timmar över en kaffe och funderade. Grillfesten som alltid hålls en gång per sommar hade hon fått inbjudan till och jag fick som vanligt inbjudan att närvara med farmor den lördagen. Det brukar vara en trevlig tillställning med grillat kött och korv med sallad, kaffe och kakbit, allsång och glada spelemän.