Fynd

Jag tror det är för två somrar sen eller tre som jag trodde att gamla saker i hemmet var det jag ville ha.
I dag har jag kommit fram till att det inte är unket luktande saker jag vill ha utan nya fräscha och moderna.
Nå hur som helst så fick jag med min mamma till Enafolk och mormor och morfars gamla vind. Ville absolut inte gå ensam upp på den vinden fast jag är stora kvinnan för den är kuslig må ni tro. Massa små sidorum och bara en liten ynklig lampa i taket. Precis vad som helst kan finnas där och som liten flicka gick mitt hjärta i hyperfart varje gång jag behövde gå upp.
Till saken hör att det längst bort fanns ett rum där mormor hade sin vävstol och ibland när jag kom dit fanns hon där uppe och vävde på nån matta. Då var det bara att ta de nötta trätrapporna upp och sen ta sej fort över det knarrande och sviktande golvet, vrida om nyckeln till den lilla dörren och så var man tryggt inne tillsammans med mormor och hennes korgar fulla med mattväft.
Så då för några somrar sen så tog jag då mamma med för att leta gamla saker. Visst fanns det en hel del men mest skräp om man är riktigt ärlig. Jag slarvade hem en hel del med det som är kvar är små nätta glasflaskor som står på en hylla i köket. I trädgården hänger koskällan på bilden, ett riktigt praktexemplar som kan få vem som helst döv.

En "kiljoflaska" med patentkork pryder också terassen från den tiden höbärgning var blodigt allvar med störar och allt vad det innebar. Mormors hemgjorda kalja var ett måste i höladan när det blev matpaus. Flaskan påminner mej om kliande och svettande kroppar, men också om livets goda, gemenskap och skratt. Sett med barnaögon förstås.