Blott en dag

Retrosockor. Kan vara de fulaste jag stickat hittills, men nystanet kostade mej 2.50 och de kommer värma mina fötter i minst 2,5 år. Så.
Jag har haft en vilodag i dag precis som det var tänkt. Beställt lite foton och dubbelkort från ifolor, stickat sockorna klara, hängt med familjen osv. En riktig återhämtningsdag.
När det blev onödigt lugnt hälsade jag på hos farmor i stället. Hon var inte hemma men jag börjar förstå hennes rutiner och rundor så jag visste hos vem jag skulle hitta henne. I dag var hon bekymrad över framtiden, hur hon ska klara sej, hur går det med ögonen, vad blir det av henne.
Så synd att man hela livet ska behöva bekymra sej om framtiden. Inte ens i hennes ålder kan man få njuta av livet utan att ovissheten knackar en på axeln.
Blott en dag ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på, den psalmen dök upp i mitt huvud när vi satt och pratade och jag berättade om den för farmor. Hon log och sa att visst är det så, inte ska vi oroa oss när vi aldrig står ensamma men jag precis som hon och alla andra, visst oroar vi oss mest hela tiden. Vi funkar ju så.
Jag tyckte inte det var roligt att lämna henne i kväll utan ville helst bara krama bort all oro som fanns där under ytan. Vill ju att hon ska känna sej trygg och jag ska inte behöva gå därifrån med en klump i magen. Tusan också.