I dag steg jag ner i ån för första gången. Zeb simmade glatt omkring och jag stod med vattnet upp till knäna och kände hur benen domnade bort. Inget läge för bad än så länge.
Hoppade upp på cykeln och tog mej över landsvägen till den trädgård som alltid får mej att häpna. Hittade ägarna där jag trodde jag skulle hitta dem. Jag fick en trädgårdsvisning, konstvisning och Pepsi i skuggan. Så trevlig stund där det verkligen grönskar.
När jag kom hem hade Zeb i sin missunnsamhet över mina utfärder bitit av hel hel hop funkior...
Nåja det är en världslig sak och växer upp på nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar